Politiskt kaos

2018 är året då EU:s stora webbtillgänglighetsdirektiv träder i kraft. Det innebär att alla EUs medlemsstater, även Sverige, får lagkrav på tillgänglighet för offentliga webbplatser, intranät, dokument och appar. Det är 3 år sedan bristande tillgänglighet blev en del av den svenska diskrimineringslagstiftningen och ett år sedan Lagen om offentlig upphandling, LOU, skärptes så att krav på tillgänglighet vid offentlig upphandling blev skall-krav från att tidigare endast varit bör-krav. Man skulle ju kunna tro att det skulle återspegla sig i de politiska partiernas arbete också, men vi ser ingen sådan tendens.

När det gäller lagstiftningen så är det den europeiska standarden EN301549 och de internationella riktlinjerna Web Content Accessibility Guidelines 2.0 (WCAG) som gäller. Det är också dessa riktlinjer vi utgått ifrån i vår granskning av de politiska partierna, men vi har endast testat ett urval av alla de krav som finns. Resultatet är partierna lyckats uppfylla ungefär hälften av de krav vi testat mot. Det finns förstås en variation mellan partierna, men inget parti är ens nära att möta kraven i WCAG 2.0.

Det är varierande problem som bland annat ger problem för personer som använder olika typer av hjälpmedel, personer med synnedsättning, helt blinda, personer med motoriska funktionsnedsättningar och personer med läs- och skrivsvårigheter. Hur väl man lyckats med tillgängligheten tycks vara en ren slump, det finns ingen systematik i vilka typer av krav som uppfylls.

Det är naturligtvis ett demokratiskt problem, men det känns också extra tråkigt för oss. Efter de granskningar som vi gjort har vi varje valår sedan 2006 träffat partierna och gått igenom resultatet av undersökningen. Majoriteten av partierna har dessutom köpt utbildning och andra tjänster av. Oss genom åren. Men ändå fallerar webbplatserna på de mest grundläggande sätt.

Grupper som får allra störst problem

Det finns dock en sak som är mer oroväckande. Riktlinjerna, WCAG 2.0, innehåller krav som är viktiga för framförallt personer med fysiska nedsättningar. Men en stor grupp som inte är inkluderad på något bra sätt i standarden är personer med kognitiva funktionsnedsättningar, exempelvis personer med ADHD, Afasi och Autism. Vad vi ser nu är att, den tillgänglighet som täcks av riktlinjerna inte blir bättre, samtidigt som tillgängligheten för personer med kognitiva nedsättningar försämras ordentligt jämfört med tidigare års undersökningar.

Det verkar dessutom som att alla partierna har samma reklambyrå. Eller så härmar de bara varandra. Det är stora bilder, dåliga kontraster och en avsaknad av visuell struktur som gör det mycket besvärligt för bland annat användare med koncentrationssvårigheter.

Centerpartiet är ett bra exempel, här har man inte bara en stor yta i toppen med bilder och text med dålig kontrast, det är samtidigt ett bildspel som byter bild ofta och gör det omöjligt för många att läsa texten i bilderna eller koncentrera sig på minilänkarna.

Det är nästan som om man inte vill att besökarna ska hinna läsa.
Men de andra partierna är inte speciellt mycket bättre.

Fokus ligger snarare på att se ut som en glansig reklambroschyr än att hjälpa användarna att hitta och förstå vad partiet står för. Stort är bra, men stora ytor utan gemensam struktur, stora färgstarka bakgrundsbilder, och avsaknad av områdesrubriker gör sidorna kaotiska och kognitivt mycket jobbiga.

Så, det blir inte bättre, men vi ser nu exempel på att partierna blir mindre tillgängliga för en större grupp av medborgarna. Dags för skärpning och dags att byta reklambyrå.

Funka Granskning Riksdagsparierna 2018 (word 108 kb), öppnas i nytt fönster