Finlands Synskadade - Förbundet Finlands Svenska Synskadades Organisationstidning 10 2015

Susanna Laurin har fått begreppet delaktighet med bröstmjölken. Hon har alltid varit politiskt intresserad och har en bakgrund som musiker. Hon spelar flöjt och ger ut skivor.

Alla har inte samma förutsättningar, men vi som fått förmånen att kunna hjälpa till, måste göra det, säger hon.

Susanna Laurin ser dåligt, men det är inte därför hon började på Funka. Att hon kom in på Funka är något av en slump. Hon blev headhuntad till en tjänst på Synskadades Riksförbund, SRF, eftersom de insåg att hon hade kunskap i något som inte många har. De behövde någon som förstod sig på affärer men också förstod sig på funktionshinder.

– Det är en gråzon där väldigt få känner sig bekväma i. Jag fick i uppdrag att vända några bolag som gick med förlust, och på den vägen blev jag kvar.

I sitt arbete på Funka jobbar hon för tillgänglighet. Funka ger råd och övervakar webbens tillgänglighet.

Från ideellt projekt till business

Funka är ett litet svenskt konsultbolag som grundades i mitten av 90-talet av den samlade svenska funktionshinderrörelsen. Olika funktionshinderorganisationer förstod att internet var här för att stanna.

– Man startade en portal av funktionsnedsatta för funktionsnedsatta. Tanken var att samla information om det man kan behöva, både nytta och nöje. På sajten samlades information om bland annat färdtjänst, hjälpmedel, teckenspråksteater och Paralympics. Det unika var att all den här informationen skulle publiceras på ett tillgängligt sätt och att man skulle kunna ha en funktionsnedsättning om man jobbade som redaktör. Det tror vi att var ganska unikt på den tiden. För att lyckas var vi tvungna att snickra ihop ett eget publiceringssystem, säger Laurin.

Projektet tog slut, blev uppköpt och bolagiserat.

– Sedan år 2000 är vi ett privatägt konsultbolag. Vi säljer konsulttjänster om tillgänglighet och användbarhet.

Men Laurin hejdar sig snabbt.

– Fast vi tycker att tillgänglighet och användbarhet är samma sak. Man kan inte hålla på så där. Det finns inget vi och dom – alla är vi. Det vore idiotiskt att bygga system som funkar bra för synskadade men som har låg användbarhet. Vad skulle det vara för idé?, säger Laurin och skrattar till.

När Laurin började på Funka var verksamheten i full gång, men pengarna rasade ut.

– Jag fick tre månader på mig att se om det fanns något som kunde göras för att rädda bolaget. Jag blev kär i affärsidén och framförallt i de personer som jobbade här. Det var en oslipad diamant. När jag efter tre månader lämnade min rapport till styrelsen berättade jag att det fanns hur mycket som helst att göra. ”Gör det då”, fick jag som svar och här är jag ännu.

Inte bara passiva användare

Informationstillgänglighet är enligt Funkas definition att alla människor oavsett förmåga ska kunna ta till sig information och utföra tjänster. Man ska alltså både kunna ta till sig information och vara aktiv själv.

Enligt Laurin är en av Funkas styrkor att de är ett vinstdrivande företag.

– Folk kommer till oss för att få en heltäckande syn på tillgänglighet. Vi kan ur ett holistiskt perspektiv resonera kring tillgänglighet. Vi kan säga, ”Ja, punktskrift är viktigt, men det kanske inte är det ni ska satsa på just nu”. Det är inte rimligt att ha punkt överallt. Då är målgruppen med läs- och skrivsvårigheter större och därför är det viktigare att göra en lösning för alla.

Svenska myndigheter är Funkas största kundgrupp.

– I Sverige har vi 480 myndigheter ungefär. På tok för många om du frågar mig, men vi tackar och tar emot när de vill satsa pengar på att öka tillgängligheten. När en myndighet vill bygga en tillgänglig sida skulle de kunna ringa till SRF, men sen måste de ringa till hörselskadades riksförbund och till dyslektikerna osv. Det blir bökigt och i värsta fall säger de emot varandra och har inte riktigt koll på det tekniska.

Enligt Laurin har funktionshindersorganisationer ett stort ansvar att driva intressepolitiska frågor, men att handfast utbilda och ge it-stöd finns det inte resurser till.

– SRF i Sverige gör ett jättebra jobb på lokalnivå. De är jätteduktiga på att ge stöd till personer med synnedsättning. Men det här med komplexa IT-frågor har de svårt att hålla kompetensen uppe kring internt i organisationen.

Funka har också ett nätverk av personer med funktionsnedsättning utanför handikapporganisationerna.

– Unga engagerar sig väldigt lite i dessa organisationer. Flera av de större funktionshindersorganisationerna håller i princip på att bli pensionärsorganisationer. Det är inget fel med det, men för att förstå hela kollektivet av funktionsnedsättning måste man ha en större bild.

Att Sverige ligger i framkant när det gäller tillgänglighet beror enligt Laurin inte på lagar. Visst har Sverige ratificerat FN-konventionen om funktionshinder som ligger till grund för hela funktionshinderpolitiken i Sverige, men Laurin tror att mycket handlar om genuint intresse.

– Det finns en stor poäng i att ha lagar. Det visar vilket samhälle vi vill ha. Speciellt organisationer driver lagstiftning väldigt hårt. Men som konsult tror jag inte att lagen i sig är nyckeln. Jag tror inte att någon hoppar upp ur sängen på morgonen och utbrister att ”jess, idag ska jag inte bryta mot lagen” det går man inte igång på.

Går det att uppnå universell design?

– Om frågan innehåller att hela samhället blir universellt utformat så tror jag inte det någonsin kommer att ske. Däremot kan vi absolut sträva efter inkludering, vilket jag tycker är ett mer relevant begrepp. Det är för svårt i den fysiska verkligheten, men på webben finns enorma möjligheter. Där är det egentligen bara en fråga om kompetens och i vissa fall resurser. Det blir inte design för alla men i varje fall för nästan alla.

Finland nästa

Funka håller på att utvidga. Företaget har redan kontor i Norge och i Spanien. Nu håller de på att nosa på Finland.

– Vi är 38 anställda just nu och vi fortsätter att växa. Finland känns som ett till oskrivet blad. Men man får vara väldigt ödmjuk när man kommer som svensk till sina nordiska grannländer. Alla tycker man är styv i korken redan innan man öppnat munnen. Och den kulturella skillnaden är mycket stor. En bra webbplats i Sverige är inte nödvändigtvis en bra webbplats i Norge eller Finland.

En liten känga vill Laurin ändå ge Finland.

– Det som är förvånande är att vi ser så lite Finland i EU. Jag har jobbat nära EUkommissionen i 12–15 år och kan inte påminna mig om att jag har sett en enda finländare i de kommittéer och arbetsgrupper där vi diskuterar IT-tillgänglighet. Det är väldigt märkligt.

Vem är tillgänglighetens värstingar i Sverige?

– Transportsektorn, där skulle jag vilja ha skämsmössa på hela gänget. Att du skulle kunna jobba och sitta i rullstol är det ingen som tänkt på. Det finns inga 1-klass biljetter för rullstolsburna, du får sitta bland barn och hundar.

Mediebilden skrämmer

Inställningen i samhället är inte ännu inkluderande. Företag och allmänheten ser inte funktionsnedsättning som en del av arbetskraften och samhället.

– Alla funktionsnedsatta som jag känner jobbar och hämtar sina barn på dagis, åker i kollektivtrafiken och gör precis samma saker som alla andra. Man ser inte denna aktiva högpresterande del av funktionsnedsatta framför sig, utan bara ”offer” som vi behöver ”ta hand om”.

– Det här är min personliga åsikt, men jag tror vi kämpar mot rädslor. Jag tror att det värsta de allra flesta människor kan tänka sig är att få ett funktionshindrat barn eller att själv hamna i rullstol efter en trafikolycka. Det är den största ångesten. Näststörst är kanske att dö själv.

Enligt Laurin gör det här att det är svårt att få folk att tänka på funktionshindrade i allt de gör. För att uppnå tillgänglighet behövs detta.

– Vi vill inte se verkligheten. Alla de här högpresterande funktionshindrade finns inte i den allmänna bilden. Det skulle vara viktigt att låta funktionshindrade vara med i samhället och synas i media. Det behöver inte vara idolkillar som åker utan ben med barkbåt över atlanten. Det är för långt bort från verkligheten, utan vanliga människor.

– Enda gången man intervjuar en person med funktionsnedsättning är när man ska prata om någonting som har med funktionsnedsättning att göra. Man blir sin funktionsnedsättning. Det är helt fel.

Att tänka på tillgänglighet behöver inte heller betyda att man köper dyra konsulttjänster konstaterar Laurin.

– Ta in en praktikant i stället. Ha någon i huset som har funktionsnedsättning. Bara av det kommer ni att lära er av och det kostar ingenting. Man måste börja någonstans. Man måste se att människor är olika. När den kronan trillar ner – det är först då man kan börja.

Text och Foto : Sören Jonsson