Tidningen Dyslexi, juni 2013

Surfplattor i skolan

Surfplattan har gjort sitt intåg i svenska klassrum, men vad är det som krävs för att den skall bli ett verksamt pedagogiskt hjälpmedel? God kompetens hos läraren, tid och resurser för läraren att förbereda surfplattorna och individuell anpassning till varje elev är några viktiga förutsättningar enligt den undersökning som redovisas i artikeln.

Att arbeta med tillgänglig information innebär att ständigt förhålla sig till ny teknik, ny forskning och nya idéer. Det är en på många sätt snabbt föränderlig värld, samtidigt som många av problemen tråkigt nog fortsätter vara desamma, år efter år.

Efter ett tag blir man rätt luttrad. Revolutioner och innovationer duggar tätt, men allt för ofta verkar de som står bakom produkter och tjänster glömma bort att människor är olika, har olika förmågor och använder både teknik och innehåll på olika sätt.

Funka är ett konsultbolag, så vi tar de uppdrag kunderna ber oss om. Men inte bara. När vi tycker att något verkar spännande, svårt eller konstigt försöker vi hitta samarbetspartners så att vi kan gräva vidare i det vi intresserat oss för. Det kan vara saker som går snett, trender vi inte tycker verkar leda rätt, återkommande irritationsmoment eller grunkor som vi känner på oss skulle kunna användas på ett listigare sätt. Den här gången var det en tidningsartikel som fick oss att börja fundera.

Den 30 januari 2012 skrev Dagens Nyheter:

"Surfplattor ersätter skolböcker i Sollentuna
Först i tvåan får eleverna papper och penna och skolböcker är snart ett minne blott. År 2013 ska alla elever i Sollentuna ha surfplattor och datorer i stället för läromedel.”Jämfört med övriga samhället ligger skolan i bakvattnet”, säger skolpolitikern Maria Stockhaus (M)."

Det visade sig att Sollentuna inte alls var ensamma om sin satsning och i Norge ville synskadeorganisationen Blindeforbundet att vi skulle hjälpa dem med en undersökning av vad den här utvecklingen kan betyda för personer med funktionsnedsättning. Med finansiering av den norska utbildningsmyndigheten Utdanningsdirektoratet har Funka granskat hur surfplattor fungerar för elever, lärare och föräldrar med olika förmåga.

En surfplatta är betydligt mer intuitiv att använda än en dator, vilket flera studier redan visat. Spädbarn, äldre och personer med utvecklingsstörning verkar ha betydligt enklare att lära sig att styra en surfplatta än en dator. Det är egentligen inte så konstigt: Att förstå sambandet mellan att muspekaren på skärmen flyttas genom att röra på musen är svårt. Att peka på något på en skärm är enklare och mer intuitivt. Däremot kan personer med motoriska problem ha svårigheter att styra en pekskärm.

Pekskärmarnas segertåg över världen är det ultimata beviset för att konceptet design för alla lönar sig. De är nämligen inte framtagna som hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, men många av dem har inbyggda hjälpmedel i högre utsträckning än datorerna. Och nu vill skolorna använda dem. Då är väl allt frid och fröjd? Ja, kanske. Men allt som glimmar är som bekant inte guld, och det brukar vara bäst att kontrollera hur saker funkar i verkligheten innan man slår sig till ro med att det verkar toppen. När alla verkar så där rörande överens om att något är fantastiskt har vi tagit för vana att skrapa lite på ytan för att se hur det faktiskt funkar.

Analyser, intervjuer och tester

Studien av surfplattor i skolan genomfördes i flera steg under cirka ett halvår. Vi analyserade operativsystem och ett antal i skolmiljö vanligen förekommande applikationer för dessa. Vi genomförde också intervjuer, enkäter och användartester.

Vi har i första hand varit intresserade av hur surfplattorna används i skolan och hur det upplevs av elever, lärare och föräldrar. De praktiska tester vi gjort har fokuserat på expertanalyser av de olika typerna av operativsystem för surfplattor som används, vilka anpassningar dessa medger, samt hur några av de vanligaste applikationerna fungerar ur ett tillgänglighets- och användbarhetsperspektiv.

För att förstå mer om hur surfplattor används och hur applikationerna fungerar i praktiken har vi gått ut med en enkät till skolor och föräldrar. Enkätsvaren har vi därefter kompletterat med djupintervjuer med personer som svarat på enkäten. Upplevda svårigheter, möjligheter och behov har analyserats.

En intressant lärdom är att gränserna suddas ut allt mer. Det finns surfplattor som är 7 tum och mobiler med jättestora skärmar. Det är egentligen inte namnet på grunkan som är det intressanta. Det är i stället frågan om gammeldags tangentbord eller tangentbord på skärmen, och storleken på skärmen som är viktigt. Det blir allt mindre prestandaskillnad mellan datorer och surfplattor, så det intressanta ur vårt perspektiv är:

• Användningssituationen
• Tangentbord eller pekskärm
• Skärmstorleken 

Undersökningens resultat

Användning av surfplattor i skolan är i grunden bra för många elever, men i dagsläget ser vi att det ställer ganska stora krav på att lärarna får tid och resurser att förbereda surfplattorna. Både med tanke på klassen som helhet och elever med behov av individuella inställningar av operativsystem och specifika applikationer.

Det är viktigt att förstå att surfplattor inte är lösningen på alla problem i undervisningen, utan ett verktyg som kan användas bra eller dåligt. Om det inte avsätts nog tid och resurser för att öka kompetensen och administrationen av surfplattor kan enskilda elever riskera att inte kunna delta i undervisningen på samma villkor som andra. Vissa elever har behov av att alltid kunna använda en surfplatta som har just de inställningar som han eller hon behöver.

Några viktiga punkter

• I vår undersökning verkar iPad vara den mest utbredda surfplattan i undervisningssammanhang.
• Synsvaga elever, elever med nedsatt kognitiv förmåga och elever med tal- och språkskador var överrepresenterade i undersökningen. Dessa målgrupper har stor nytta av surfplattor.
• Surfplattor i skolan används till många olika saker. Bland annat att kommunicera med andra, förstora och invertera innehåll samt spela in undervisning vilket senare kan användas för repetition eller för att ha möjligheten att se något på nära håll.
• Att använda flera fingrar samtidigt, vilket är standard för att åstadkomma förstoring i applikationerna och den globala förstoringsfunktionen i iOS, är krävande för många elever.
• Den tekniska och pedagogiska utformningen av applikationerna är mycket ojämn, vilket innebär att det är ett stort spann i hur bra olika applikationer fungerar i en elevgrupp. Det är i stort sett möjligt att hitta en app för ett relevant tema som fungerar för varje enskild elev, men det är mycket svårt att hitta en som fungerar för alla. Detta beror både på att utvecklarna inte följer riktlinjerna för tillgänglighet och att gränssnitten som sådana inte alltid är så användarvänliga.
• Användningen av surfplattor varierar kraftigt mellan skolor, vilket gör att elever inte får likvärdiga förutsättningar för inlärning.
  Lyckad användning av surfplattor i skolan förutsätter kompetens och engagemang i lärarteamet.
• Möjligheterna till individuella inställningar varierar kraftigt mellan olika plattformar, vilket gör att enskilda elever måste få välja surfplatta utifrån funktionsförmåga. 

Generellt om surfplattor

För de flesta användare kan surfplattan vara en klar fördel om vi jämför med en stationär eller bärbar dator. Detta gäller kanske särskilt personer med kognitiva problem, som både kan ha lättare att använda surfplattan än en vanlig dator men också kan använda surfplattan som ett hjälpmedel i sig.

Å andra sidan kan en surfplatta med pekskärm vara svår eller omöjlig att använda för personer med motoriska problem, medan en stationär eller bärbar dator med olika typer av hjälpmedel för inmatning kan fungera väldigt bra.

En av finesserna med surfplattor är att det ofta finns betydligt mer inbyggda hjälpmedel än på en traditionell dator. Användaren behöver inte gå till hjälpmedelscentralen för att få en bedömning av sin förmåga, utan kan börja använda hjälpmedlet direkt.  Men många av hjälpmedlen har begränsningar i hur de fungerar, aktiveras och används, särskilt om vi jämför med de hjälpmedel användarna är vana vid från datorer.

Vi har exempelvis upptäckt begränsat språkstöd vad gäller uppläsning, vilket är ett stort problem för oss som lever i små språkområden. Dessutom kan vi konstatera att flera hjälpmedel kräver avancerad motorik som exempelvis två händer, fler fingrar och speciella rörelsemönster. Ett annat återkommande problem är att implementeringen är inkonsekvent; till exempel genom att uppläsningen inte fungerar i plattformens standardwebbläsare och att ändringen av textstorlek bara fungerar i vissa fall. Man kan alltså inte utgå från att ett inbyggt hjälpmedel löser alla problem.

Operativsystemen

Det finns in dagsläget tre kategorier surfplattor som har stora möjligheter till individuella inställningar vad gäller funktionalitet och hantering. Det är iPad med operativsystemet iOS, surfplattor med Android som operativsystem och surfplattor med Windows RT eller Windows 8. Både vad gäller Android och Windows finns ett antal olika producenter.

Det är stor variation mellan de olika plattformarna iOS, Android och Windows RT när det gäller vilka hjälpmedel som är inbyggda, vad som kan laddas ned och även hur väl de fungerar i praktiken. Därmed kan det vara så att den enskilda individen bör välja surfplatta efter sin egen funktionsförmåga. Till exempel är kvaliteten på förstoringsfunktionen på iPad väsentligen bättre än på Windows RT, men förstoringsfunktionen är lättare att hantera på Windows RT.

Applikationer

Det finns ett stort urval applikationer på de tre plattformarna iOS, Android och Windows, även inom undervisningen. Det kan exempelvis handla om läs- och skrivträning, matematikuppgifter, språkträning, fysik, musik eller mer generell kunskapsinhämtning.

Det är troligen möjligt att hitta applikationer inom de flesta områden som fungerar bra för varje enskild elev. Utmaningen som både vi och lärarna ser är att det kan vara svårt att hitta en applikation som fungerar för alla elever i klassen eller gruppen. Det handlar om samspelet mellan varje enskild elevs funktionsförmåga, kunskapsnivå och preferenser i förhållande till den tekniska kvaliteten i applikationen.

Det kan se ut som om många utvecklare av applikationer inte känner till de riktlinjer för tillgänglighet som finns, eller att de inte har kompetens eller vilja att följa dem. Det är också möjligt att utvecklarna felvärderar målgrupperna för applikationerna. Exempelvis har vi sett applikationer med uppgifter eller funktionalitet som med lite vilja och tålamod skulle kunna fungera mycket bra för blinda, men där uppläsning av objekt antingen saknas helt eller är så bristfällig att det ändå inte går att använda dem.

Användning av surfplattor i undervisningen

Den här undersökningen visar att det finns stora skillnader i hur olika skolor och lärare förhåller sig till surfplattor i undervisningen. Exempelvis finns det projekt där alla elever i en klass har fått sin egen surfplatta och där läraren distribuerar uppgifter till eleverna via applikationer. Samtidigt svarade flera av eleverna i vår undersökning att de inte använde surfplatta i undervisningssammanhang för att de är förbjudna i skolan.

I vår undersökning är det iPad som är klart mest spridd i skolorna, vilket antagligen beror på flera faktorer. iPad var först ut på marknaden och enstaka skolor var tidigt ute med att se möjligheterna med surfplattor i skolan vilket innebär att de köpte in surfplattorna när det fortfarande endast fanns en typ. Urvalet av applikationer är stort på iPad och det kan tänkas att de erfarenheter som de första skolorna och lärarna gjorde har fångats upp och försökt tillämpas av de som följt efter.

En pekskärm har möjlighet att ge eleven en helt annan pedagogisk upplevelse än pappersböcker och pennor. Därmed kan elever som har problem på vissa områden få en individuellt anpassad undervisning utan att nödvändigtvis ta hjälp av specialpedagoger och hjälpmedel. Detta kan, när det fungerar väl, väsentligen minska byråkrati, kostnader och stigmatisering i de fall en surfplatta ger tillräcklig hjälp för eleven.

I många sammanhang kan användning av surfplattan ge en ökad känsla av att kunna själv. Att exempelvis spela ett musikinstrument virtuellt kan vara betydligt lättare än att lära sig att spela ett riktigt musikinstrument. Sättet att förmedla matematikuppgifter kan göras på helt andra sätt än i traditionell undervisning, vilket gör att elever kan tillgodogöra sig kunskap på en annan nivå än han eller hon annars skulle ha gjort. Surfplattan kan fungera som hjälpmedel genom att fotografera, förstora och invertera färger för ökad läsbarhet. Det kan ge elever med synnedsättning och läs- och skrivsvårigheter möjlighet att använda samma läromedel som andra elever, vilket naturligtvis är positivt.

Utmaningar

Även om möjligheterna är många är det viktigt att påpeka att flera av eleverna i undersökningen rapporterade om problem i sitt användande av surfplatta i skolan. Framförallt två saker återkom många gånger: Det var svårt att förstå vad man förväntades göra och det var svårt att få till de rörelsemönster med flera fingrar som krävs.

Det första problemet säger oss att det inte bara räcker med de tekniska förutsättningarna, utvecklare måste också se till att potentialen tillvaratas när applikationerna utvecklas, så att det också blir lätt att förstå pedagogiken.

Komplexa fingerrörelser är svårt för personer med nedsatt motorik. Eftersom vi talar om grundskolebarn här betyder det att en stor del av dem fortfarande utvecklas motoriskt, vilket innebär att problemen gäller en ganska stor del av användarna.

Lärare, föräldrar och elever är överens om att kompetensnivån och engagemanget hos lärarna betyder mycket för en lyckad satsning. Det krävs eldsjälar för att få användandet av surfplattor i undervisningen att lyckas. Det handlar bland annat om att hitta och anpassa applikationer, men även att administrera och uppdatera surfplattorna. I intervjuerna framkom att det blivit mycket övertidsarbete i början, eftersom det sällan funnits något upparbetat stöd inom skolan.

De flesta är överens om att många elever har eller skulle kunna ha stor nytta av att använda surfplatta i undervisningen. I dagsläget finns stora skillnader i resurser och vilja att satsa på detta, vilket innebär att elever i olika delar av landet får helt olika förutsättningar för sin inlärning. Många upplever att de inte får de hjälpmedel de behöver.

Mycket är också bra

Men i grund och botten är detta med surfplattor i skolan jättebra för många! Det är viktigt att påpeka. Vår studie letade efter problem ur tillgänglighetssynpunkt, vilket ger den slagsida åt det negativa. På många sätt är pekskärmarna en revolution för många, inte minst personer med funktionsnedsättning. De inbyggda hjälpmedlen är bara ett exempel på hur ökad tillgänglighet har kommit att bli mainstream i och med pekskärmarna. Det behövs dock ett slags mognadsprocess där utvecklare och ansvariga lär sig att ställa krav på tillgänglighet och använder applikationerna på ett klokt sätt så att de funkar för alla. Vi hoppas kunna bidra till den här processen genom att fortsätta vårt arbete med riktlinjer för pekskärmsgränssnitt som påbörjades för ett par år sedan.

Det verkar vara första gången någon har gjort en så omfattande granskning av hur olika applikationer ser ut och fungerar. Vår undersökningsmetodik och våra riktlinjer för mobilgränssnitt kom väl till pass och vi hoppas att slutrapporten kan fungera som reklam för det här sättet att analysera applikationer på, vilket vore en spännande bieffekt av granskningen. Som det är nu översköljs vi av applikationer som kan ha bedömts av andra användare, men eftersom funktionsnedsatta med specifika förutsättningar kan vara en ganska liten målgrupp inom ett specifikt område, är det inte alls säkert att deras betyg påverkar appens popularitet eller ranking i stort. I takt med att allt fler applikationer används i skolan hoppas vi på en öppnare debatt om vilka användares behov som ska styra.

Allt detta måste tas med i beräkningen när skolor beslutar om att köpa in och använda surfplattor i undervisningen.

Undersökningen är genomförd av Torbjørn Helland Solhaug och Andreas Cederbom vid Funkas kontor i Oslo och Stockholm.

Susanna Laurin, Funka