Att drunkna i utvecklingen

Låt mig göra en liten uppräkning av något av det som händer just nu:

• WCAG 2.1 finns ute för kommentarer
• WAI-ARIA 1.1 släpptes nu i dagarna
• EN301549 uppdateras för att inkludera appar 
• Webbtillgänglighetsdirektivet är på gång att implementeras i hela EU och Norge
• Section 508 i USA har precis uppdaterats
• Det första prejudicerande fallet där den svenska diskrimineringslagen prövas för en e-tjänst är uppe i tingsrätten
• Artificiell Intelligens tas i bruk i allt större omfattning, Facebooks automatiska alt-texter var ett tidigt steg, men just nu står vi inför en flod av nya tjänster och användningsområden

Listan kan göras mycket längre. Under mina 14 år i branschen har det aldrig hänt så mycket samtidigt och det är en förstås en fantastisk utveckling, men den är inte helt fri från utmaningar. Låt oss bryta ner det lite.

Utvecklingsområden

Allt det som händer just nu kan delas in i 3 utvecklingsområden:

• Kunskapsutveckling
• Lagstiftning och riktlinjer
• Smarta lösningar och hjälpmedel

Kunskapsutveckling. Det här är förstås bra. Funka och andra aktörer driver flera spännande projekt där vi hela tiden lär oss mer om hur olika grupper hanterar information och tjänster. Ju mer vi lär oss, desto fler kunskapsluckor ser vi. Just nu är vi bland annat involverade i IC Health, ett projekt där vi bland annat ser på hur barn och personer med diabetes söker hälsoinformation på nätet. Samtidigt som vi lär oss mer om grupper vi vetat allt för lite om tidigare är det dock en risk att vi glömmer bort att även ”kända” grupper ställs inför nya problem.

Lagstiftning och riktlinjer. Äntligen händer det. Det har funnits ett behov att både uppdatera lagar och riktlinjer för att ställa relevanta krav på tillgänglighet. Samtidigt gäller det att vara på alerten nu. Om vi inte använder lagarna aktivt, om det inte får någon konsekvens att bryta mot lagen, då kommer de förändringar som gjorts att vara helt meningslösa. Dessutom finns det en stor risk att många organisationer ser lagen eller riktlinjerna som målet, då kommer vi aldrig att nå ett tillgängligt samhälle. Slutligen har det heller aldrig fungerat att bara läsa in sig på nya riktlinjer, bygga och tro att det ska fungera. Det krävs massor av testning och utveckling för att förstå exakt hur nya riktlinjer ska användas.

Smarta lösningar och hjälpmedel. Det här glider allt mer ihop. Gränsen mellan det vi traditionellt sett som hjälpmedel och vad man skulle kalla ”smarta lösningar” suddas ut. Samtidigt pågår utvecklingen av nya hjälpmedel för att inkludera än fler användare. Nyare hjälpmedel och smarta lösningar minskar problemen som tillgänglighetsbrister ger upphov till. Det här är förstås jättebra, men vi måste vara vaksamma på att inte acceptera mindre tillgängliga lösningar bara för att några nya hjälpmedel lyckas kompensera för dålig tillgänglighet. Det är aldrig acceptabelt att ha inskannade pdf-filer bara för att mobilerna numera är ganska bra på textigenkänning.

Människan

Så vart vill jag komma med det här, varför skriver jag den här krönikan? Jo, därför att i en värld där vi som experter håller på att drunkna i utvecklingen är det lätt att springa iväg av lycka och lämna människan i sticket. Varför jobbar vi med tillgänglighet? Jo, för att ge fler människor rätten och möjligheten att vara delaktiga i samhället. Att det kommer en mängd nya, smarta lösningar, att lagstiftningen uppdateras och att vi vet allt om hur enarmade lastbilschaufförer med dyslexi hanterar sin arbetsdag i svenska gruvor, är jättebra, men när vi grottar ner oss i intressanta specialområden, slänger in nya riktlinjer, ny lagstiftning, lanserar nya smarta lösningar, då är det lätt att mista fågelperspektivet. Bakom oss sitter en ensam användare övergiven, stirrande på högen med gadgets och undrandes över hur man hittar receptet för att baka en sockerkaka.

Framtiden

Verkligheten är idag mycket mer komplicerad både för oss experter och för användarna. Det krävs mycket tid för att förstå hur olika lagar och riktlinjer ska användas för att verkligen utgöra en hjälp. Användarna behöver stöd för att förstå vilka smarta lösningar som är bra för just mig. Och, användarna behöver stöd och hjälp för att kunna bli en del av utvecklingen. I tider när assistanssystemet brakat samman, där färdtjänst är mer en mardröm än en hjälp, när handikappersättningen läggs ner, då är det många andra saker som kan upplevas viktigare för den enskilde individen än en otillgänglig webbplats. Det gäller för oss experter att se allt nytt som händer, att inspireras och använda alla nya verktyg vi har, men det gäller att använda dem för att hjälpa människan, inte för att lösa ett teoretiskt problem.

Andreas Cederbom