Dubbelsajter ger dubbeltrubbel
När en ny webbplats ska skapas bör tillgänglighet vara i fokus under hela utvecklingsprocessen, från de första idéerna kring koncept och design till de sista testerna innan den går ut i skarp drift. Så är det tyvärr allt för sällan idag. Många organisationer utvecklar först webbplatsen och bygger sedan på tillgänglighet i slutet av utvecklingsprojekt. Först skapar man en snygg webbplats och sedan gör man något för tillgängligheten, exempelvis bygger en andra webbplats som är helt avskalad från design. Så har exempelvis skett på www.regeringen.se och www.stockholm.se.
Var ligger logiken i att jag som synskadad ska behöva leta upp en liten, undanskymd och sällan tillgänglig länk för att komma till en avskalad version av webbplatsen? Är det då inte mer logiskt att ha den tillgängliga versionen först och därifrån en länk till den ”icke tillgängliga versionen”?
Detta förfarande, med två parallella webbplatser, bygger dessutom på att jag vet att det finns en tillgänglig version och att jag kan navigera till länken dit. Om så är fallet kommer jag till en ofta avskalad och ful version av webbplatsen.
Varför ska jag behöva nöja mig med en fulare version av webbplatsen bara för att jag ser dåligt? Har jag ingen känsla för estetik eller innebär tillgänglighet att det enbart skall vara avskalad text? Och hur är det med innehållet, är det samma?
Att ha två parallella webbplatser innebär att information och tjänster måste läggas in och uppdateras på två olika ställen. Webbplatser är dynamiska och det tillkommer hela tiden avdelningar, sidor och funktioner. Även om man har ett automatiskt system som lägger in ny text i två versioner så finns inget sådant system för helt nya avdelningar och tjänster, dessa måste läggas in manuellt. Ofta finns det begränsningar i den anpassade versionen. På www.regeringen.se kan jag exempelvis inte utföra avancerade sökningar, eller prenumerera på nyheter i den anpassade versionen. På www.stockholm.se kan jag som funktionshindrad visserligen söka information, men resultatet är inte det samma. Söker jag exempelvis på ”Globen” får jag över 200 träffar på den vanliga webbplatsen men bara 24 på den anpassade.
Det allvarligaste med att ha en ”vanlig” och en ”tillgänglig” version av en webbplats är dock känslan. Inte nog med att jag som funktionshindrad hela tiden har en malande röst i bakhuvudet som undrar om det verkligen är samma information och tjänster. Jag måste dessutom hela tiden känna mig utpekad som ”besvärlig” och ”onormal”. Då är jag ändå lyckligt lottad eftersom jag är en van Internetsurfare. Stora grupper människor som inte tidigare sett sig som ”handikappade” och som är ovana Internetsurfare kommer aldrig till denna apartheidversion dels eftersom de inte vet vad de ska leta efter och dels eftersom de inte tror sig vara ”onormala”. I stället försöker dessa grupper använda den vanliga webbplatsen, misslyckas och lämnar den till förmån för en mer tillgänglig konkurrent.
Organisationen står då med en ”otillgänglig” webbplats som folk ratar för att den är jobbig att använda, en ”tillgänglig” webbplats som få känner till och ännu färre vill ha, samt en IT-budget som är orimligt hög.
Undvik detta genom att sätta tillgängligheten i centrum redan från början. Det går att bygga tillgängligt utan att göra avkall på design och funktionalitet.
Andreas Cederbom