En dag på kliniken…
Det här är en sann historia. Det är inte en roman som bygger på en sann historia, utan det är en alldeles reell bild av verkligheten i Konungariket Sverige i nådens år 2008. Detta är inte skrivet som en vanlig krönika utan har mer formen av underlaget för en pedagogisk revision. Men det är inte en granskning, utan en ögonblicksbild av vad en alldeles vanlig fyrbarnspappa kan råka ut för under en och samma förmiddag.
En av Funkas konsulter ska på läkarbesök med sin son. Sonen är, som det heter, kallad;
Det står ingen webbadress i brevet. Inte heller någon e-post.
Om du tycker brevet är rörigt: Kolla webbplatsen…
… så blir det inte bättre av att man tittar där.
Googlar fram följande sida.
Efter lite letande hittar man denna information.
Klickar då på Karta och vägbeskrivning:
Får upp en sida om Hörapparatservice. (Besöket gällde en utredning om tinnitus.) Denna service har för övrigt stängt. Oklart om det betyder något för den som ska undersöka sin tinnitus. Oklart om man kan vinna något på att kontakta Erik Berninger…
Den säger att ”läkarmottagningen ligger på Barngatan 8”.
Kollar den första kartan.
Här dyker Barngatan upp! Konstigt att det inte har gått att hitta den genom någon i Sverige känd källa över adresser. Det som inte framgår av bilden och det som inte framgår av kallelsen:
”Gatorna” är korridorer INNE i sjukhuset.
Kollar den andra kartan.
Barngatan 8 går inte att hitta. Nu vet vi att det beror på att gatan är ett påhittat namn av sjukhuset. Korridorerna har fått gatunamn. Fiffigt men totalt missvisande att använda INNAN folk kommit in i själva sjukhuset.
Om du tycker det här rörigt: Försök ringa och fråga hur det egentligen ligger till.
Du måste komma på att det blir problem att hitta till den påhittade gatan senast torsdag klockan 09.59. Därefter hamnar du bara hos en telefonsvarare. Kliniken har nämligen telefontid mellan 9-10, måndag till torsdag.
Besöket skulle ske en fredag.
Fyra samtal till sjukhusets växel ledde samtliga till att växeln kopplade vidare till klinikens telefonsvarare. Vid samtal 2, 3 och 4 förklarade jag att jag inte ville bli kopplad till telefonsvararen utan att jag måste få tala med någon för att reda ut vart jag ska ta vägen. Trots det kopplades jag vidare till telefonsvararen.
Den 5:e gången inledde jag (hotfullt) med: ”Lyssna noga nu. Du får inte koppla vidare mig”. Sedan förklarade jag mitt dilemma. Utan att berätta vad som skulle hända kopplade telefonisten mig vidare. Med den skillnaden att nu hade jag tydligen blivit kopplad till en person på kliniken. Några signaler går fram. Sedan: Du har kommit till N.N jag kan tyvärr inte ta ditt samtal nu. Men tala gärna in ett meddelande så…
Stefan Johansson