Förståelse för tillgänglighet

Döm min förvåning när jag gick med i De Handikappades Riksförbund, DHR, och började få inblick på de svårigheter som man möter som rörelsehindrad. Man träffar personer som ansvarar för handikappfrågor. Folk som har en genuin utbildning men ingen aning om hur det är leva som handikappad.

Det skulle vara obligatoriskt för dessa människor att prova på att använda exempelvis kryckor en tid. Åka ner i rulltrappor och hålla kryckorna i vänsterhanden. Inte kunna släppa högerhanden från ledstången fast det kliar på näsan. Bli förbisprungen av folk med en stor väska på högeraxeln som tar två steg i taget och tappa kryckorna! Tror ni att dessa människor hjälper att ta upp kryckorna? Icke!

Hinna med pendeltåget innan dörrarna stängs. Börja leta sittplats och fråga folk som sitter på en ibland märkt handikapplats snällt om man får plats där. Bli utskälld av en ung dam som påstår att man bara vill ta hennes plats för att hon är ung! Eller bli frågad om något ”papper” som bevis fast man går med två kryckor!

Sen till EU;s bussdirektiv. Där står det att klass 1 bussar har 4 stycken märkta handikapplatser varav 2 skall vara framåt. Hur klarar en hörselskadad att få hållplatsinformation när man sitter bakåt och inte ser tavlan och det hojtas runtomkring? Det är många äldre som är mera eller mindre förvirrade och när bussen har kört genom 2-3 rondeller då är man vilse.

Handikapplatserna skall även vara så rymliga att rörelsehindrade lätt kan sätta sig i dessa. Det skall finnas en stång som underlättar för oss sätta oss ner och stiga upp. Denna stång saknas i samtliga Volvobussar som köptes för Stockholmsförsöket. Även framdörren i samma busstyp öppnas utåt med följden att den grovt synskadade mannen på vår gata fick dörren i ansiktet och tappade balansen totalt. Det sattes en gul varningstext på dörren som han naturligtvis inte ser. På Scanias bussar öppnas dörren inåt så tekniskt är det möjligt.

Scanias bussar har däremot så trånga HP platser att ingen över storlek Medium kan sitta på dessa, fast några har den i bussdirektivet nämnda stången mellan platserna. Men på vissa typer kunde det första sätet efter hjullådan ha flyttats bakåt i stället för att det sista sätet har ett oanvänt utrymme bakom sätet som numera är plats för sopkorg!

I bussdirektivet nämns inget om sätenas hårdhet / mjukhet, konstigt nog. Vissa busstilverkare använder detta kryphål för att hålla priset nere. Jag själv kan inte använda de Mercedesbussar som trafikerar för min linje. SL hävdar att sätenas hårdhet beror på att bussarna är nigande. Detta är inte sant för jag har inga problem åka med de äldre nigande bussarna, som har tjockare sittdynor.

Pekka Nieminen, multisjuk medlem i HRF, DHR, NHR samt Reumatikerförbundet.