Funkas Torbjørn Helland Solhaug sätter betyg på den norska statsministern Erna Solberg
Valet till det norska Stortinget är nyligen avklarat, och det är dags att sätta betyg på den norska statsministern Erna Solberg. Funkas Torbjørn Helland Solhaug har tidigare påpekat att det finns ett antal utmaningar regeringen behöver arbeta med.
För drygt fyra år sedan gav jag dig några utmaningar, Erna. Jag vet inte egentligen om du läste dem även om jag skickade dem till dig. Men nu tänkte jag åtminstone att det är dags att kolla hur det gick.
Effektivisering
Offentliga utgifter måste vara förnuftiga, och det är viktigt att begränsa utgifterna där det är möjligt. Jag utmanade dig att skapa ett centralt upphandlingsorgan med ansvar för att kontrollera att all grundläggande information om företag som lämnar anbud i offentlig upphandling är komplett, uppdaterad och godkänd. Tanken var att förbättra resursanvändningen som varje offentlig verksamhet ställer upp med för att kontrollera det någon annan redan checkat av, en halvtimme tidigare, eftersom samma företag redan har lämnat 20 anbud den veckan, med samma HMS-uppgift, med samma finansiella rapport och så vidare. Samtidigt kommer det att spara de privata företagen mycket arbete, eftersom de kan skicka dokumentationen ett par gånger om året i stället för vid varje enskilt anbud.
Jag har tyvärr inte sett till en sådan myndighet ännu.
En sak som dock har förbättrats är att anbuden nu kan levereras digitalt. Det är en väsentlig besparing för både leverantörer och offentliga verksamheter.
Utbildning
Våra barn har rätt till utbildning på lika villkor. Med den nya norska jämställdhets- och diskrimineringslagen som antogs före sommaren är vi på rätt väg. Men å ena sidan är det så nytt att vi inte riktigt ser något verkligt resultat ännu, å andra sidan så slutade det med att man drog sig till tillbaka något från den skrivning som förarbetet gav vid handen, vad gäller att ställa konkreta krav på digitala lösningar i skolor och utbildning.
Den norska lagen om jämlikhet och förbud mot diskriminering (norsk text), öppnas i nytt fönster
Social ekonomi
Lönebidrag är ett viktigt verktyg för att ge bra förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare i de fall där arbetstagaren har permanent och väsentligt minskad arbetsförmåga. Om alternativen är försäkringskostnader för nedsatt arbetsförmåga, arbetslöshetsersättning eller andra förmåner, är det definitivt att föredra för att få flest möjliga i arbete för att skapa värde och skatteintäkter. I de flesta fall kommer kostnaden för lönebidrag för att få en person i arbete att vara lägre än motsvarande kostnader för sociala förmåner, och därmed är det en win-win-situation.
Även här finns förbättringsmöjligheter, eftersom dagens system oftast innebär testperioder och tidsbegränsade lönebidrag, trots att fördelarna med permanent lönebidrag är styrkt.
Arbetslivet
År 2016 var sysselsättningsgraden bland den norska befolkningen i arbetsför ålder den lägsta sedan 2005. Samtidigt var sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning något högre än vad den varit sedan 2009, men fortfarande nästan 30 procentenheter lägre än för befolkningen som helhet. Vi kan inte se någon väsentlig förbättring på den här fronten tyvärr. En av flera orsaker är bristande tillgänglighet i den digitala arbetsmiljön, något vi dokumenterade i vår undersökning om digitala barriärer för sysselsättning, som genomfördes 2016.
Rapport om digitala barriärer för sysselsättning
Upplevelser
Vad gäller att uppleva konst, musik och teater på samma villkor vet jag för lite om status, men jag har en anekdot att komma med i alla fall. Jag var på Øyafestivalen i augusti och såg flera som körde runt med elrullstolar, uppenbarligen utan att vara hänvisade till specifika platser. Och de upphöjda plattformarna som även fungerade utmärkt för kortvuxna var inte reserverade för rullstolsburna. Så kanske det är en bra idé att undersöka attityderna på den här fronten.
Den stora utmaningen
Slutligen utmanade jag Erna Solberg som statsminister att behålla målet för ett tillgängligt Norge år 2025.
Det klarade hon dessvärre inte.
Även om vissa viktiga framsteg har gjorts, som beskrivits ovan, har de tagit bort året från målsättningen, och då blir det betydligt mindre värdefullt. Utan en tidsfrist försvinner det mesta av trycket med att arbeta med lagstiftning - de flesta människor och organisationer fungerar bäst när de har en konkret tidpunkt att arbeta mot.
Sammanfattning: Jag vill ge betyg 3 för hanteringen av de specifika utmaningarna från 2013. Kan nästa regering lyckas bättre?
Torbjørn Helland Solhaug