Handskrivna blanketter = trippelarbete, minst!

Den här hösten började min äldsta dotter i skolan. Oslos minsta skola, en nyrenoverad gammal klenod med entusiastiska lärare och engagerade anställda – det finns goda förutsättningar för en bra skoltid. Men i och med skolstarten kommer även en del pappersarbete och hittills har jag inte sett något annat än utskrivna blanketter, de flesta utan några förhandsval att kryssa i. Och det gör mig rätt besviken.

Varför digitalisera?

Digitalisering handlar om effektivitet. I mina ögon för att frigöra tid, inte för att skära ned på arbetstillfällen.

När jag för hand fyller i en tvåsidig blankett tar det mig längre tid än om jag skulle gjort det på min Mac (för de som känner mig: ja, jag har med milt tvång konverterat). Jag tror väldigt få människor skriver snabbare för hand än på ett tangentbord, åtminstone om texten ska vara begriplig. Men det är egentligen inte det viktigaste.

När jag lämnar in en blankett som jag fyllt i för hand lägger den person som knappar in informationen digitalt förmodligen minst lika mycket tid som jag själv gjorde, åtminstone om handstilen är okej. Dubbelarbete.

Dessutom är det troligt att en del (eller all) text är svårtolkad, att något saknas eller är felstavat. Trippelarbete.

Om det funnits för lite plats för allt som måste skrivas, vilket händer rätt ofta, är det dessutom svårt att hålla reda på vilka textstycken som hör ihop med varandra. Fyrdubbelt.

Tusentals blanketter och formulär i olika former bara för skolorna i Oslo leder till många års extraarbete. Och om jag måste uppdatera något, som en adress eller e-postadress, då får vi vada oss igenom samma träsk en gång till.

Kvalitet

Allt det här kan faktiskt kokas ner till en sak: kvalitet. Lärare, fritidspedagoger, skolsköterskor och alla andra inblandade är lika lite intresserade av repetitivt arbete som vi andra är. Speciellt när det arbetet upplevs vara vid sidan av vad de faktiskt ska jobba med, nämligen med barn. Risken för sviktande koncentration och därmed felaktig inmatning är därför stor.

Dessutom finns ju den här informationen oftast redan. Nationella register vet vilka föräldrar som hör ihop med vilka barn, och vilken adress de bor på. För oss som har MinID finns även en e-postadress som det borde vara möjligt att ansluta till.

Det handskrivna är viktigt

Missförstå mig inte – det är viktigt att kunna skriva för hand. Men det är ännu viktigare att låta föräldrar, lärare och fritidspersonal spendera tiden där de gör störst nytta. Och det är inte att lägga in information manuellt som vårdnadshavaren själv skulle kunna ha gjort, eller som redan borde funnits inmatad.

Torbjørn Helland Solhaug