Vandra i otillgänglighetens marker

När jag ska in i en fastighet som har ett eller flera trappsteg in till porten blir jag stående utanför eftersom min rullstol inte kan flyga. Om jag däremot möts av en ramp så blir scenen mer positiv. Rampen ger mig en signal om att fastighetsägaren har en vilja göra en ingång - tillgänglig för alla.

Rampens utformning och vinkel visar om den ansvariga har tänkt till och har kunskap om tillgänglighet. En brant ramp visar att den som lagt dit rampen inte förstår hur det fungerar att ta sig upp eller ner för rampen. En brant ramp gör att jag nästan faller ur rullstolen när jag kör utför och är stört omöjlig att forcera uppför när regn och snö gjort den hal som såpa. Det blir svårt för den som går med kryckor eller rollator också.

På samma sätt är det med knappen till dörröppnaren. Den kan visa att fastighetsägaren har haft en ambition att göra dörren lätt att öppna. Men dörröppnarens placering visar om fastighetsägaren har tänkt till och har kunskap. Om knappen till öppnaren sitter för nära dörren så inser jag att personen i fråga inte suttit i en rullstol och fått dörren uppsmälld rakt på rullstolen med några klämda fingrar som följd.

Tanken på orden ”Bemöt andra som du själv skulle vilja bli bemött” fladdrar förbi i mitt huvud.

Vandra i otillgänglighetens marker

Det är många gånger jag tagit långa omvägar runt hela kvarter för att ta mig in i byggnader via skumma bakdörrar och lastkajer. Jag har också åkt många mörka, slamriga och sopluktande varuhissar i mina dagar eftersom det oftast är den enda hiss som existerar. Efter att de anställda på stället har röjt undan allehanda kartonger och annan bråte som legat i hissarna och i dess väg förstås. Men många gånger har jag bara vänt hem efter att hindren uppenbarats. Jag har inte orkat ta fajten, klaga och envisas med att ta mig in. Det har hänt på allt från kommunala skolor och statliga kulturinstitutioner till kommersiella aktörer som krogar och affärer.

Jag har också tänkt på hur jag ska ta mig ut ur byggnader om det börjar brinna eftersom evakueringsråden säger att ingen ska ta hissen när det brinner. Varför kan man inte göra alla hissar brandsäkra som standard och var ligger det smarta i att låta mig komma in om jag inte kan komma ut?

Kunskap om bemötande och attityden till människors lika värde

Du som jobbar med byggda miljöer har chansen att göra framtidens tillgänglighet bättre. Det finns en ny plan- och bygglag samt regler som anger att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas. Det är bara att sätta igång att inventera tillgängligheten i den byggda miljön, åtgärda och följa upp. Men glöm för all del inte bort människans behov, det är en av de viktigaste anledningarna till att arbeta med tillgänglighet.

Om du saknar kompetens om tillgänglighet och bemötande finns hjälp att få. Det finns konsulter och handikappförbund att fråga. Eller våga fråga oss som har behoven. Det är en bra start.

Fixar du tillgängligheten i den byggda miljön - då blir du en hjälte!