Kan k-märkta byggnader vara tillgängliga?
Det är en långlivad myt att ”k-märkning och tillgänglighet inte går ihop”. Många tror att det är ett lagbrott att rusta upp eller förändra historiska, k-märkta byggnader och miljöer. Ett vanligt missförstånd att det så kallade varsamhetskravet, som innebär att bevara vissa byggnaders karaktärsdrag, står över de andra värdena i Boverkets byggregler.
Men sanningen är att värdena ska prioriteras jämlikt. Det är alltså lika viktigt att bevara en byggnads karaktärsdrag som att se till att den uppnår en viss nivå av tillgänglighet. Den som ansvarar för byggnaden både får och är skyldig att utföra vissa ändringar. Många åtgärder är dessutom lika viktiga för personer med funktionsnedsättning som för en byggnads fortsatta existens.
Det finns goda exempel på k-märkta byggnader där den fysiska anpassningen smälter samman med byggnaden på ett naturligt sätt. Smarta lösningar som ökat den fysiska tillgängligheten i gamla byggnader utan att störa det historiska intrycket.
Naturligtvis måste förändringar av historiska byggnader genomföras med finess. Men det gäller ju även andra förändringar och moderniseringar. Man kan fundera på varför många utan att tveka drar in el i väldigt gamla byggnader, men samtidigt tycker att en rullstolsramp skulle "förstöra"?